Tomas Tranströmer এর কবিতা ‘Open and Closed Spaces’

সুইডিশ কবি Tomas Tranströmer তার কবিতায় মানুষের বাস্তব জীবনের প্রতিচ্ছবি আঁকেন। জীবন সায়াহ্নে এসে হাসিখুসি মানুষটা এখন চলাফেরায় অক্ষম হয়ে গিয়েছেন। চলাফেরা করতে হয় হুইল চেয়ারে। অপ্রিতিদ্বন্দ্বী মেধার অধিকারী এই কবি ২০১১ সালে তার অনুপম শিল্পকর্মের স্বীকৃতি হিসাবে নোবেল সাহিত্য পুরস্কার লাভ করেন। কবিকে জানাই আমার প্রানঢালা শুভেচ্ছা। উনার একটি কবিতার ভাবানুবাদ তুলে দেয়া হল-

Öppna och slutna rum
En man känner på världen med yrket som en handske.
Han vilar en stund mitt på dagen och har lagt ifrån sig
handskarna på hyllan.
Där växer de plötsligt, breder ut sig
och mörklägger hela huset inifrån.
Det mörklagda huset är mitt ute bland vårvindarna.
»Amnesti« går viskningen i gräset: »amnesti«.
En pojke springer med en osynlig lina som går snett
upp i himlen
där hans vilda dröm om framtiden flyger som en drake
större än förstaden.
Längre norrut ser man från en höjd den blå oändliga
barrskogsmattan
där molnskuggorna
står stilla.
Nej, flyger fram.

(Ur Klanger och spår, Bonniers 1966
Copyright © Tomas Tranströmer 1966
Återgiven med vänligt tillstånd av Tomas Tranströmer och Bonniers
Dikten vald av Lars Rydquist, chefsbibliotekarie, Svenska Akademiens Nobelbibliotek)

Open and Closed Spaces
A man feels the world with his work like a glove.
He rests for a while at midday having laid aside the gloves on the shelf.
There they suddenly grow, spread
and black-out the whole house from inside.
The blacked-out house is away out among the winds of spring.
'Amnesty,' runs the whisper in the grass: 'amnesty.'
A boy sprints with an invisible line slanting up in the sky
where his wild dream of the future flies lika a kite bigger than the
suburb.
Further north you can see from a summit the blue endless carpet of
pine forest
where the cloud shadows
are standing still.
No, are flying.

(From Tomas Tranströmer, New Collected Poems, translated by Robin Fulton (Bloodaxe Books, 1997/2011)
http://www.bloodaxebooks.com/
Poem selected by Lars Rydquist, head librarian, Nobel Library of the Swedish Academy)

উন্মুক্ততা ও আবদ্ধতা

কর্মব্যস্ত দুপুরে সামান্য বিশ্রাম, দস্তানা খুলে রাখে পাশের তাকে-
মানুষটি ভাবছে, জগতটা দস্তানা বৈ কিছু তো নয়;
কখনো বাড়ে আর কখনো চুপসে যায়, আর আবদ্ধ গন্ডির বাইরে সব
অন্ধকার আবদ্ধ ঘরের মত মনে হয়।

বসন্তের কোমল পরশ বুলায় না সেই বদ্ধ ঘরে হায়!
‘মুক্তি, মুক্তি’, চুপিসারে ঘাসের পাতায় পাতায় ধ্বনিত হয়।
অদৃশ্য এক আশার রেখা এঁকে এক বালক ছুটে যায়, শূন্যে
যেথা ভবিষ্যতের চঞ্চল স্বপ্নগুলো আবন্ধ জগতের চেয়েও
বড় ঘুড়ি হয়ে ওড়ে!

দূরের উত্তরে দেখো, পাইন বন আর নীলাকাশের গালিচার মিতালি,
যেথা মেঘের ছায়া স্থির হয়ে রয়।
চেয়ে দেখো একবার, সেথা
কেউ নাহি উড়ে যায়।

Author's Notes/Comments: 

19th February 2012

View shawon1982's Full Portfolio